Ett inlägg från 2011/2012
Jag hittade ett gammalt inlägg från 2011 eller 2012, det var väl under Juni/Juli. Nästa sommar måste jag vara i mål, eller åtminstonde väldigt nära. Vill inte fortsätta fjanta mig på det här sättet, men samtidigt kan jag inte sluta skratta åt mitt egna beteende efter detta inlägg hahahaha! Jag gick även in och läste på mina gamla bloggar som jag hittat nu, men jag låste allihoppa, vill inte att någon annan läser dom förut mig. Till min förvåning hade jag 32 obesvarade kommentarer som jag inte läst, jag hann nog sluta blogg under den tiden. Men fy så jag saknar alla dessa människor, vi var så många som stod varandra så nära men som samtidigt var helt främmande människor för varandra.
"Jag fick för mig att sätta mig på balkongen för att sola utomhus för första gången för i år! Det finns inte ord för hur fult jag beteede mig, önskar att man kunde spelat in det där alltså.. Eftersom att vi har stolar på balkongen så ser man personen som sitter på stolen om man går där nere i parken eller cykelbanan. Det vill ju inte jag, utan jag ville sitta på golvet. Jag skyddade min mage med gardinen så ingen såg min äckliga kropp från gatan. Höll på att dra ner gardinen eftersom att jag samtidigt ska flytta 2 tunga stolar plus att lägga 2 sittdynor på golvet. När det var klart så bokstavligt talt hoppade jag ner på marken för att vara så snabb som möjligt och kröp till dynorna. Låg och solade ett tag, sedan var det samma sak igen, jag skulle in och samtidigt flytta tillbaka stolarna, sedan tog jag satts och bokstavligt hoppade in genom dörren och landade på knäna. Well, lite färg fick jag i alla fall! Score."
Åhhh! Kunde inte låta bli att få världens ångest dock. Jag tycker så synd om lilla-jag som skrev dessa inlägg. Jag skrev om killproblem och att jag inte ville bli sårad så jag skulle leva singel resten av livet. Att jag var född till att bli lämnad utanför. Det gjorde så ont i mitt hjärta.. Om jag bara skulle vetat att jag nu är tillsammans med den bästa killen jag vet och bara har fina och äkta vänner i mitt liv. En sak är däremot gemensamt, jag är fortfarande fet. Skillnaden nu är att jag har kunskap om kost, förut gick det ut på att äta så lite som möjligt och då slutade det med att jag svimmade eller hetsåt, jag hade liksom ingen tanke på framtiden, ganska uppenbart att det inte var hållbart! Nästa sommar hoppas jag slippa detta som jag skrev om i inlägget för ett par år sedan haha!
