Min gamla blogginlägg chockar mig fortfarande. Jag hade en sån sjuk syn på mig själv. Jag trodde att jag inte dög förrän jag var maximalt perfekt, vägde 45 kg och var enligt normen perfekt. Jag gick runt och hatade mig själv mer än någonting annat. Jag kunde inte ens se mig själv i spegeln, det var ständigt ett krig i mitt huvud. Jag mobbade mig själv varje dag. Min pojkvän har verkligen hjälp mig med min självsyn. Jag duger precis som jag är och jag skulle nog aldrig vilja vara tillsammans med någon som var "perfekt" på det sättet, för det är bara falskt. Man ska vara perfekt för sig själv, älska sig själv och förstå att man är värdefull. Även fast jag har svårt med det fortfarande så har jag en helt annan syn på mig själv. 

 

Min syn på perfektion för mig är fortfarande att vara smal, men nu kämpar jag för min skull och inte för alla andra. Jag vill fortfarande bevisa för dom men inte alls på samma sätt. Jag längtar tills jag är nöjd och går runt i bikini utan att må dåligt. Men mitt första mål är att ha på mig kläder som jag egentligen vill ha, men spärren säger fortfarande att jag måste väga minst 10 kg mindre först. Jag ska räkna ut ungefär hur mycket jag kan hinna gå ner tills sommaren kommer, jag vill så gärna gå runt i fina klänningar och inte svettas sönder. 10 kg kommer jag hinna gå ner men jag vill ner mer, minst 15 kg. Helst 20-25 kg. Jag uppdaterar lite senare med planeringen!