Det här med att humöret blivit heeeeelt ur funktion har ju bara blivit värre och värre. Eller inte mot alla, när jag är med min pojkvän så är jag nästan aldrig sur, det kan väl pendla någon få gång i max 2 minuter och sen blir jag gråtfärdig för ingenting då och då. Men i skolan och liknande är det helt galet. När jag sitter och pluggar under lunchen så ser jag hur alla andra äter. Jag mår så fruktansvärt illa när jag ser dom äta, om man zoomar in på ansiktet liksom. Jag får direkt upp tanken av den där slemmiga köttbiten som geggas ihop med potatisen tillsammans med några salladsblad och en klunk mjölk, hur det bara geggas ihop där inne i munnen på dom. Det slutar med att jag blir illamående och skit förbannad. Jag blir rädd för mig själv, herregud.. 

 

För övrigt så googlar jag runt lite på viktplatå, det finns flera olika tips för det. Bland annat kan det bero på att man gått på svältdiet för länge så ämnesomsättningen sjunkt. Det står flera olika lösningar också. För en del funkade det att ha en eller två ätardagar för att se köra hårt med dieten igen, andra höjer intaget med cirka 300-400 kcal i någon vecka och ser, andra fortsätter köra på vanligt i väntan på att vikten faktiskt släpper. Men efter att jag läste på en blogg att hon stått stilla i vikt i hela 5 månader så blev jag nästan rädd. Det borde ju ha och göra med att hon ätit för mycket, det kan väl ändå inte stå stilla i 5 månader?! 

 

Kan väl slänga upp den info jag hittat om viktplatå lite senare. Jag ska i alla fall köra på dieten och hamnar jag inte under siffran nästa siffra så får jag helt enkelt fundera ut någon lösning, får ha koll, annars får jag lägga om kosten