Humör

Från att allt kändes så himla bra till att det bara störtade helt åt helvete. På en sekund så kände jag mig så sjukt värdelös och jag vet inte ens varför. Jag vill inte bara komma vidare med mitt liv, jag måste. Det här håller på att slita mig sönder och samman. Jag bara står och trampar på samma ställe hela tiden känns det som. Så sjukt jobbigt.. Motivationen till att plugga försvinner också, helt bortblåst. Hur ska jag komma vidare med livet om jag inte kämpar för det? Jag ser alla i min ålder som jobbar, kommit in på högskola och letar lägenhet, för dom har redan tagit studenten. Och här är jag kvar och trampar. Jaja jag tar också studenten snart, men det är inte så jag menar. Att jag ens hamnade här från början.. 
 
Nu ska jag sitta här som en snorunge och trycka synd om mig själv i 6 minuter till, sen måste jag fortsätta plugga. Som en fd känsloätare hoppas jag att dessa känslor försvinner snart. Vill inte komma hem och förstöra resten liksom haha...

Liknande inlägg

Kommentera här: